Allt började 2008 med att jag skulle vara med i scout DM och helt plötsligt började jag och min "scoutkompis" mamma prata om hästar. Hon sa att hon hade ett fjording sto som hon skulle behöva lite hjälp med, för hon hade inte riktigt tid. Och ännu bättre var att hästen stod i Kyrkhult, så jag kunde bara gå eller cykla dit när jag ville!

Vi kom överens om att vi skulle åka och kolla på henne efter DMet.

 

När vi kom dit ropa hon på Almina (hästen) och så såg jag en lite fjording komma springandes. Det var den gulligaste hästen jag någonsin sett! Lite överviktig var hon men hon hade bara gått i hagen ett tag.

Vi band upp henne och borstade henne en liten stund för det var så sent, sen åkte vi vidare till mina föräldrar.

Hon stod och pratade en lång stund, men de kom fram till att jag kunde åka dit när jag ville, sköta och rida henne.

 

Jag åkte ut ditt nästan varje dag och borstade henne. Jag var inte redo att rida på henne, jag ville först vinna hennes tillit. Efter ett tag började promenera med henne, bara för att se hur hon skötte sig med mig som ledare. Visst hon testade mig men jag tyckte fortfarande att hon var underbar!

 

 

Det gick så bra att jag tillslut bestämde mig för att rida, bara korta turer och i lungt tempo eftersom Almina hade så dålig kondis! Hon var ett riktigt sursto som bockade när något började kännas det minst jobbigt, men jag gav mig inte..

 

 

Efter några månader fick Almina tillbaka kondisen och jag började rida allt längre rundor bla. till min moster. Almina älskade att vara där, galoppera igenom hagen, äta av det saftiga gräset, titta på korna. Det var roligt att se en häst så lycklig!